Sydöstra Frankrike

Det är mitten av april, hemma i Sverige fyller vår yngsta dotter 20 år, solen strålar och vi har stannat på toppen av en dammande kulle i södra Frankrike. Det är 21 grader i skuggan, lugnt och stilla utan en bil i sikte, och den slingriga vägen vi åkt på delar landskapet i två delar.

Den ena en vingård planterad med gamla stockar Grenache Noir på en bädd av regionens berömda galet roulés, de stora runda stenarna inlandsisen lämnat kvar här. Stenarna lagrar värmeenergin från solens strålar och ger en förhöjd temperatur runt rankan under de fortfarande kalla nätterna. Den andra sidan av vägen domineras av olivträd och uppvaknande lavendelfält, med en och annan rosmarin- och timjanbuske som kikar fram bland det provencalskt blåa guldet. Om ett par månader är det helt lila här på ena sidan vägen och på den andra kommer vinfälten att stå i blom, om försäsongen varit gynnsam.

Vi är i Châteauneuf-du-Pape och rekar inför höstens resa med pea&Rosenberg, för att hitta de bästa förutsättningarna för en fantastisk vistelse, i en region som har så ofantligt mycket att erbjuda.

Flyg går till Marseille, där man enkelt kan hyra en bil för att sedan ta sig ut i regionen, oavsett om det är Provence eller södra Rhône som lockar. Ibland hittar man även avgångar till Avignon, som egentligen är den ultimata destinationen då det är betydligt närmare till allting. Även Lyon kan vara ett alternativ, särskilt om man på vägen vill uppleva den norra delen av Rhône med namnkunniga vindistrikt som Hermitage, Côte-Rotie, Condrieu och Cornas. Vi själva föredrar flyg till Marseille, dels då avgångarna är betydligt fler och mer prisvärda, men också för att vi helst bor strax norr om Marseille och har närheten till båda regionerna.

Södra Rhône är en fantastisk vinregion, där Chateauneuf-du-Pape är den starkast lysande stjärnan. Här produceras viner av extremt hög kvalitet, men också med en mångfald av sällan skådat slag. Mestadels rött vin, men det vita är väl värt att leta efter: några ynka procent av produktionen är vitt och således är priserna därefter, men väl värt varenda krona!

Då klimatet är varmt och torrt, med mistralen som ständigt pinar vinfälten, är det ett distrikt med relativt hög andel ekologisk odling: man behöver sällan bespruta mot svampsjukdomar, och bakterier har svårt att få fäste. Här har man större besvär av nattfrost, fåglar och insekter än något annat. Värmen och antalet soltimmar gör att vinerna härifrån blir ganska kraftiga. Dels på grund av klimatet, som i sin tur styrt vilka druvor som odlas, druvor med kraft i botten. Man har dock här enligt sitt reglemente möjligheten att göra sina röda viner med en liten andel gröna druvor för att lätta upp slutprodukten. Det här är den stora anledningen till att variationerna är i stort sett oändliga, reglerna tillåter ett användande av upp till 13 olika druvor, och med vissa druvors variationer blir det i praktiken 18 olika: Grenache (Noir, Gris, Blanc), Syrah, Mourvèdre, Cinsault, Clairette (Blanc, Rose), Vaccarèse, Bourboulenc, Roussanne, Counoise, Muscardin, Picpoul (Noir, Gris, Blanc), Picardan och Terret Noir.

Då producenter gärna gör ytterligare variationer som vielles vignes (gamla vinstockar), prestige-cuvéer eller endruveviner skänks ännu en dimension till rikedomen av viner från det här distriktet.

Utanför Châteauneuf-du-Papes gränser börjar Côtes-du-Rhône. Från början var nästintill allt vin här benämnt just Côtes-du-Rhône, men med tiden började vissa byar att uppvisa en kvalitet som till slut innebar en ny och högre klassificering som Côtes-du-Rhône Villages och med by-namnet utskrivet. Idag pratar vi om viner från bland annat Gigondas, Rasteau eller Vacqueyras: grymma viner, och med helt egna regler för vinframställning.

Österut finner vi Provence, vars olivolja och lavendel har fått ett större genomslag än i grannregionerna, och som många nog förknippar med svala roséviner. Här produceras ofantliga mängder rosévin varje år som skeppas ut till världens alla hörn. Precis som i Côtes-du-Rhône är det i många fall enkla och billiga viner, men om man skrapar lite på ytan så hittar man ner till de mer kvalitativa distrikten. Provence levererar även namnkunniga röda och vita viner, men mest berömt kommer man nog alltid att vara för sina lätta roséviner, som med fördel dricks väl kylda på en lagom skuggig terrass.

I Provence gör sig havet ständigt påmint, i dofter, färgskala och det vackra, skimrande ljuset. Och vad gäller bad så finns här fantastiska små guldkorn utmed hela kusten: ett par av våra favoriter är Sainte-Marie-de-la-Mer och La Ciotat. Nere i Saint-Marie-de-la-Mer, en bit väster om Marseille, finns långa härliga sandstränder och ett överflöd av små hotell och strandrestauranger. Ofta knökfullt under högsäsong, så man bör vara tidigt ute med sin bokning om man vill hit. La Ciotat, som ligger åt öster på väg bort mot Nice och Saint Tropez, är en sömnig och mysig liten semesterort med en fantastiskt inbjudande sandstrand. I närheten finns även det vackra Cassis, men föredrar lugnet och det harmoniska tempot i La Ciotat.

Strax norr om Saint-Marie-de-la-Mer ligger området Camargue: där svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingos och saltsjöar färgar landskapet. Här kan man hyra hästar lite överallt, spana på fåglar eller för den matintresserade besöka Le Saunier de Camargue, som producerar ett fantastiskt havssalt. Det hittas även i vår webshop i som öppnar i sommar! I Camargue odlas också ris av särskilt hög kvalitet. Det varma klimatet och den salta jorden ger ett ris med mycket smak. Det är svårodlat, vilket gör att tillgången varierar kraftigt och priset är relativt högt, men ett ris värt att pynta för till en särskilt god paella camarguaise med saffran, färska musslor och räkor.

En vit Côtes-du-Rhône eller tillika Châteauneuf-du-Pape till det, en skön plats under ett parasoll och ett gäng glada vänner kring bordet: svårslaget!